Handledning och föreläsningar med inriktning på det inre ledarskapet

Att ta ansvar för andra är svårt, att ta ansvar för sig själv är ibland ännu svårare. För att kunna se och förstå andra måste jag själv veta vad som styr mig! Vilka är mina förutsättningar i livet? Vem lärde mig mod, försiktighet och ansvar? Vad präglade mig i tonåren, hur såg mina förebilder ut? Hade jag människor runt mig som såg och älskade mig som jag var eller fick jag kämpa för att passa in?

En del människor vi möter under vår levnad har stora, tunga sorger, de borde vara tungsinta och klaga hela tiden, men tvärtom, ibland är det just de som andas ömhet och omsorg när jag har det svårt. Sen finns det andra som levt ett förskonat liv men klagar över minsta förkylning. Hur kan det vara så?

Människor som inte vet var de ska lägga sin smärta skyller ofta på andra och går in i en offer-roll. Men människor som kämpat sig igenom sin avundsjuka, bitterhet och smärta, har ibland hittat nycklarna till ett gott liv, nämligen att kunna sörja och älska.

Allt detta har mina erfarenheter som präst lärt mig. I mina föreläsningar berättar jag om människor jag mött och vad de lärt mig. För ett tag sen mötte jag en kvinna i 60-årsåldern trodde jag, hon var 85! "Hur kommer det sig att du ser så ung ut?" frågade jag. "Jo förstår du, jag har alltid varit så intresserad av livet" svarade hon.

Tänk att få leva livet fullt ut. Tänk att inte bli bitter och frustrerad som gammal. Hur gör man då? Det handlar mina tankar ofta om.